dekadens

Vad gör du?
Jag rusar från plats till plats utan att sitta still
För jag vill inte tänka på vad jag inte har

Jag håller mitt huvud fullt med andra tankar
Så jag slipper tänka på vad jag inte har


Lilla lita har blivit lite dålig igen så jag flänger från jobb till kungsbacka till apotek till åsa tillbaka till kungsbacka tillbaka till göteborg.
Även om det inte BARA är roliga saker är det skönt att vara i rörelse.
Jag tycker om när man vaknar på söndagsmorgonen och känner shit, det kan ju inte bara ha gått två dagar sen jag jobbade, vad mycket jag hunnit göra - har jag ens sovit?

Jag är dock numera helt övertygad om att vi, som människoras är för smarta för vårat egna bästa.
Smarta - fast alldeles för dumma.
Det är inte meningen att vi ska veta vad vi ska göra om ett år.
På stenålderna oroade man sig inte om framtiden - man levde nu.
Det är därför man uppfattar tiden som långsam när man har "tråkigt"
Det är SÅ det ska kännas - njut för fan.

Å, vad jag hade velat leva på stenåldern.






Jag kan inte förklara. En fattar. Resten inte.



Män är ett intressant samtalsämne för alla mina vänner.
Det känns just nu som att alla mer eller mindre är olyckligt kära.

Min ena vän vill ha ett svin som (i mina ögon) bara vill ligga
Min andra vän älskar en gift man som bor långt borta
Min tredje vän har precis i beslutsångest gjort slut med sin kille och rådejtar alla hetingar hon kommer över

jag orkar inte ens gå in på mig.
jag är ett vrak när det kommer till relationer.

Kenai är den perfekta flickvännen, hon är faktiskt det
men Sitka vill ha tillfällig kort kärlek
Manon vill vara singel och enkel
och Polly vill bara ha bra bra vänner som hon kan leka med

Min psykolog kallar det för Björn Borg-syndromet
Mer än så säger jag inte, jag kan inte riktigt erkänna det för mig själv.





När jag är ensam tror jag att jag ska dö ensam.
Jag vill inte dö ensam


Den viktiga frågan är väl ändå
Är du lika ensam som jag.