De dansade i natten
Hon vacklade fram och tillbaka, utan att veta vart hon skulle - ibland vände hon bara på klacken och traskade tillbaka i samma fotstegsavtryck hon nyss hade gjort.
För det mesta hade hon en följeslagare, ibland visade dom vägen och ibland följde de bara med henne.
De skrattade och grät tillsammans, skiljdes de åt så ersatte hon alltid dem med en ny vän.
Hon hatade att vara ensam.
Den senaste tiden hade hon kommit allt närmre sina följeslagare och vägledare.
De gillade att hon var konstig och inpulsiv och hon gillade dem, för de var förutsägbara och hade mer fasta principer än hon någonsin kunnat lura någon att hon själv hade.
De fick henne att balansera sitt psyke och att vandra vidare.
För det mesta hade hon en följeslagare, ibland visade dom vägen och ibland följde de bara med henne.
De skrattade och grät tillsammans, skiljdes de åt så ersatte hon alltid dem med en ny vän.
Hon hatade att vara ensam.
Den senaste tiden hade hon kommit allt närmre sina följeslagare och vägledare.
De gillade att hon var konstig och inpulsiv och hon gillade dem, för de var förutsägbara och hade mer fasta principer än hon någonsin kunnat lura någon att hon själv hade.
De fick henne att balansera sitt psyke och att vandra vidare.
Kommentarer
Trackback
