dekadens

Ni vet att vi är precis som killar va?
Jag är det i alla fall.

Jag kan tycka det är lite jobbigt för jag har det inpräntat någonstans att vissa saker är inte för tjejer.
Men dessa tankar ska jag med all min kraft spränga bort - som killar måste göra när de ser armageddon typ.
För de e klart att de blir ledsna också?




Anledningen till att vi inte riktigt vet att vi är som killar är bara för att vi fyller våra behov från andra håll.
Tjejer har mycket mer krävande roller på sig själva. De bryr sig om aaaaallllttt.. Hur de ser ut, vad andra tycker, vad de ska göra, vad de ska plugga, när de ska skaffa barn, när de måste skaffa en man, hur bröllopet ska se ut...
Jag har inte riktigt den pressen utan går på magkänslan mycket. Det kanske är därför jag fyllt de andra behoven innan? Lite som killar? (ja, nu drar jag er över en kant)
Snabbt också.

Det här är första gången sen jag var 15 jag inte snabbt ersatt det som saknats.
Det käns faktiskt ganska bra för det mesta.
Men jag klagar lite också - bara till Mickan Martina och Nathalie..
De är ju lite i samma sits.
Inte Martina för hon är som jag var för ett år sedan - precis likadan.
Så henne kan jag vara mentor till när hon kommer till insikt att hon vill klara sig själv helt..!!
Vuxna jag


Jag älskar att vara med mig själv. När jag mår bra
Jag hatar att vara med mig själv. När jag är svag