dekadens

Jag blir rädd för mig själv när jag inte har kontroll.
När jag inte kan räkna ut hur jag kommer att känna.
När jag inte kan lista ut vad den andra tänker.

Jag tycker om det, fast jag hatar när jag inte vet.
Bara lite till.
Så jag verkligen kan känna efter.

Jag har en vän jag brukar avråda att känna som jag känner nu.
Hon lyssnar aldrig.
Jag hade inte heller lyssnat om jag känt såhär varje gång.

Det blir väl ändå aldrig som man tänkt sig?