dekadens

Vi väljer att ligga hemma.snyftandes till gröna milen.
hon snyftar inte lika mycket som jag.jag är känslosam och gråter för allt ibland.
för allt jag inte grät för när jag var yngre.

det är ju inte direkt som att vi missar något.
det är ju alltid samma människor ute ändå.tröttnar de aldrig?





ush, hur kunde jag dejta det där att jag trodde det skulle fungera.
det började bra men sen efter nån dag, försvann all hans charm och han blekna.
det var inte den första i år och definitivt inte sista
det brukar bubbla från start, med spännande prat - romatiska möten med kyssar

men sen tröttna jag direkt, vilken äcklig andedräkt
hans irriterande ticks, han är royalist jag förtjänar faktiskt något bättre.
jag lovar, jag kan fixa - vem jag vill.

jag har verkligen provat med allt jag har träffat för fan hela världen
från paris till shanghai, slitna jeans och kavaj jag har tillockmed surfat på nätet
men jag blir aldrig nöjd nej jag stör mig på allt
han skriver så fult och han sjunger så falskt
vilken läskig mustach, alldeles för lat, var är hans sinne för humor?

nej jag hittar ingenting, ingen groda som blir min prins
bara genomsnitts skräp inte tillräckligt tät varför ska jag nöja mig med nåt mindre?
för jag lovar, jag kan fixa, vem jag vill.