pang

Det kom nog lite som en shock.
Jag brukar ju inte bli sån, eller, inte om inte den andre blir likadan.
Då kan jag dras med i det. Som ett lyckorus jag vill ta del av.

Men nu
- nu vet jag varken ut eller in.
Det var ju som jag trodde. Fast ändå inte.

Jag hatar när jag på något vis hoppar ut ur mitt skal och börjar inspektera det.
Nu försöker jag febrilt klättra in igen, bara det att det har blivit lite trångt.
Jag undrar - är det verkligen mitt skal?
Hur kom jag ut?

Vad gör andra personer som jag inte ens känner för inverkan på mig?
Är det för att jag låter dem göra det, eller, ja - så måste det nog vara.

Jag drömmer. Jag känner. Gud vad jag tänker.
Tänker om jag tänker mer än den andra?
Är jag glömd?
Föralltid?
Eller bara idag?

Eller är jag bara som vilken vanlig hysterisk tjej som helst?
Har Du fått mig till en hysterisk tjej?



Nä.  Nu får jag sluta tänka.
Det kommer ju en morgondag. eller?


Kommentarer
Postat av: Nat

Det finns ingen morgondag!! =P

2009-08-07 @ 17:30:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0