dekadens

Är precis som jag - fast värre.
Hon glömmer bort saker vi planerar. Vill stämma av allt när jag precis (meningen innan) sagt att "mamma jag kommer ner ikväll och så stämmer vi av allt, jag jobbar nu." Precis som om det jag precis sagt bara flög ut genom andra örat.
Visst att jag är en guldfisk, men min kära mor..

Så - nu blir det med hund ikväll och med en mamma som har huvudet överallt, förutom vart hon borde ha det.
Det värsta är ju att jag är likadan. Stackars min framtida man.

Men - sen har vi ju exakt samma humor, lika mycket energi, (hade adhd funnits på hennes tid...) skrattar jämt, och hon slutar då aldrig att förvåna mig.
Åker till usa (där hennes hjärta ligger) varje år på någon kurs eller på besök - vad som helst bara hon kan komma med en ursäkt!
Hon gifte sig när hon var 19 på inpuls med en amerikanare så hon skulle få stanna kvar i landet och bodde där hela ungdomen.
Efter de skilde sig bara något år senare dejtade hon rockstjärnor och smögare. (något hon hårt förnekar nu) Hon var blond, svensk och vacker..
Sen tog hon sig till sans - slutade röka, slutade dricka, blev en renlevnadsmänniska och gifte sig med min pedantiske modell pappa som då, hade långt brunt hår med ljusa slingor och körde motorcykel. (De gick ettan på gymnasiet ihop innan mamma flyttade till Usa, har alltid varit vänner och pappa var tillockmed med på mammas första bröllop haha.)

(pappa)

Bra val.
Numera har jag gett dem en katt som heter Bob (mammas ex man) så hon kan bli påmind om hennes vilda dagar och kanske släppa liiiite på kontrollen och hetset. För hon är som en uppspeedad liten duracell kanin.
Jag älskar verkligen henne.