dekadens

Du skrämmer med vilje, för att jag ska känna som du
Rycker i min matta så fort jag andas ut
Du får havet att gunga, för du vill ha mig i din båt
Din, och ingen annans bejbi - men jag har sagt förlåt

Min orubbliga alfa, som skyddar mig från allt
Du täcker mig med dina öppna sår när andra kastar salt
Du föder mig för utan dig är maten överflöd
Jag lever med vår livslust utan dig så är den död

Mina sinnen som fördubblas när jag upplever med dig
Som om hela världen viskar, nya färger visar sig
Vi går i en regnbågsdimma, du o jag i ultrarapid
Och ler åt alla vanliga i livet här bredvid

Jag går igenom vad som helst jag kliver över lik
Men jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik